Renovera lekstuga

Nu kommer våren, och med våren så kommer tillgång till trädgården.

Förra sommaren var vår första sommar i huset, och den mesta av tiden vi spenderade i trädgården gick åt till att klippa gräs och inventera de växter som fanns i trädgården. Och sen grillade vi en hel del förstås.

Innan vintern kom tog jag av den genomsura takpappen på lekstugan för att nu i år kunna lägga om taket så att det inte längre kommer kunna regna in. Ny takpapp är inköpt, och när vädret blir lite mer stabilt ska den presenning som ligger där idag bort, så att jag kan se över skicket på plankorna i taket och byta ut de som är ruttna.

När taket är utbytt så ska själva lekstugan fixas till lite också. Dörren ska få sig en uppfräschning, och om andan faller på kanske hela stugan får ett nytt lager färg. Kanske även insidan ska få sig en uppfräschning i form av golv och fin färg på väggarna.

Julian

Julian

Den nionde oktober förändrades mitt liv totalt. Då kom den här lilla killen in i mitt liv. Han är det vackraste och mest fantastiska jag någonsin upplevt. Att föreställa mig känslan av att vara far till ett barn är något jag försökt många gånger i mitt liv, men inte ens den ljuvaste dröm i den bästa av världar kommer i närheten av hur det faktiskt är.

Idag blir Julian fem månader. Det har varit fem månader av fascination, skratt, frustration och gråt.

Fascination över hur en människa fungerar direkt från födelsen och hur han lär sig saker så fort. Nu flörtas det, skrattas, greppas, kastas, jollras mest hela dagarna. Han är nyfiken och vill kommunicera nästan hela tiden.

Skratt från honom som är så smittande att jag aldrig varit med om något liknande tidigare. Hans tandlösa leende och hans sätt att krypa ihop och dra händerna upp mot munnen när han är glad är det vackraste som finns.

Frustration över att inte kunna prata med honom så han förstår, eller att vi inte förstår honom. När tårarna sprutar och han gråter så mycket att rösten spricker, då är man sårbar.

Gråt över det näst intill konstanta dåliga samvetet över att inte vara hemma med honom på dagarna.

Det finns ingen förutom ens egna barn som kan cementera en plats i ditt hjärta så snabbt och starkt, och Julian har en stor del av mitt. Hela mitt liv har förändrats, mitt fokus skiftat och nu när vi flyttat till hus i det område jag växte upp som barn så har jag som ambition att ge honom det bästa av min barndom. Jag vill lära Julian att cykla på samma gator jag lärde mig, ta honom till samma badplatser och parker.

Jag vill ge honom samma trygghet och glädje som jag hade i min barndom. Jag hoppas jag klarar det.

Grattis älskade Julian <3

Sommarprojekt

Vet ni vad? Jag håller på att få liv i den här gamla platsen igen. Tanken är att jag under sommaren ska arbeta fram ett nytt tema. Grunden är den ni ser nu, men under sommarveckorna kommer jag försöka skruva till det så att det fungerar precis som jag vill. Och kanske även släppa ut det för andra att använda.

Grundtanken är enkel – fokusera på läsbarhet och stilig typografi samt basera färgerna på Googles nya design guidelines. Just nu kör jag Indigo, men tanken är att man ska kunna välja själv från en inställningspanel i WordPress administrationsgränssnitt. Jag kommer inte bygga in beroenden av plugins, av flera anledningar – dels är många plugins mindre bra och dels rimmar det inte så snyggt med tanken att eventuellt släppa temat fritt.

Grundtanken är att temat ska ha fem posttyper – standard, galleri, citat, video och bild. Alla får sin egen sidmall (och eventuellt sin egen layout även i inläggsflödet). Utöver det kommer det finnas ett antal widgetytor och ett par specialfunktioner.

Det är mycket som ännu inte fungerar som det ska, men förhoppningsvis så kommer det funka alldeles prima i början av augusti. Då kommer jag förresten ha någonting ytterligare att berätta, men mer om det senare.

Nu är läget följande, gällande utvecklingen av detta tema:

  • Sidhuvud och sidfot är färdigdesignat – så här kommer det se ut. Dock är det väldigt statiskt än så länge, och utnyttjar inte på långa vägar de möjligheter som finns i WordPress. Det ska självklart fixas.
  • Widgetytorna är uttänkta men hårdkodade – dvs jag använder mig inte av widgets, utan bara funktioner. Det ska åtgärdas.
  • Jag är inte helt nöjd med animationerna när man triggar objekt i toppnavigationen. Kom gärna med förslag på hur de ska vara för att bli så där perfekta som man vill.
  • Jag är inte helt säker på vad jag vill skriva ut för information under inläggsrubrikerna i inläggsflödet. Just nu står det bara hur gammalt inlägget är samt en länk till själva inlägget. Vad vill man ha där mer än det som finns idag? Och vad skulle förstöra den enkelhet jag försöker uppnå?
  • Kommentarer, kommentarer, kommentarer – detta åbäke. Att ha kommentarer är en självklarthet, men jag tycker alltid att det är så svårt att designa upp kommentarsbiten av en sajt. Ibland har det resulterat i att jag istället använder Disqus, men jag tröttnar alltid på det. Jag tycker det är långt ifrån optimalt.
  • Typografin tycker jag om, men jag är osäker på rubrikerna. De känns för pyttiga och som att de ligger för nära brödtexten. Jag tar gärna emot förslag på vad som skulle vara snyggt.

Det var allt jag kom på för tillfället, men det kommer säkerligen finnas anledningar att bygga på denna lista ju mer tiden går.

Men, kom gärna med tankar och förslag. Såga eller hylla. All input är välkommen. Förhoppningsvis kan mitt meckande med sajten även få mig att skriva någon gång ibland. Inte för att jag tror att någon saknar det speciellt mycket, men om inte för någon annans så för min egen skull.

Timeline – ett alternativt jobbsök

När jag, för första gången på många år, skulle skriva ett CV så kunde jag inte låta bli att tänka på att jag skulle vilja kunna presentera viktiga händelser i mitt liv i ett annat format än rakt uppochned på ett papper. Jag ville kunna filtrera ut händelser av en viss typ och jag ville kunna göra det på ett lite roligare vis.

Så jag byggde en ny innehållstyp i WordPress och en sidmall för att presentera innehållet. Resultatet hittar ni på niklas.jakobsen.se/timeline.
Skärmavbild 2014-05-12 kl. 13.18.18

Nu har jag byggt en sida för att visa en timeline över mitt liv – vilka saker har varit av stor betydelse i yrkeslivet, i sportsammanhang, relaterat till musik eller i livet som helhet.

Utöver att visa dessa events ska man självklart kunna ladda ner mitt traditionella CV också, så det finns bakom den stora, gröna knappen.

Nästa steg, för jag kunde inte riktigt nöja mig här, var att registrera domänen gotajobfor.me – min tanke är att skapa en tjänst där man kan lägga upp sina egna timelines, CV:n och synliggöra sig för framtida arbetsgivare på ett annorlunda vis. Men den utvecklingen har jag inte kommit någonstans med. Än. Skulle du vilja vara med och bygga tjänsten – hör av dig!

Några saker jag lärt mig om apputveckling och Appstore-lanseringar

I början av april släppte vi ju encapsulate, vår första iOS-applikation. Förväntningarna var overkligt uppskruvade och peppen inför att följa appens framfart i Appstore likaså.

Appen är väldigt bra på det den gör, och det trodde vi skulle vara enkelt att förstå. Vi trodde också att appens gränssnitt var bra som det var. Vi trodde att vi skulle klara oss med en catchy slogan mer än en noggrant beskrivande text för att sälja vår app. Men vi hade fel på alla punkter.

Här är mina tips för att minimera fallgropar du kan hamna i när du lanserar din app i Appstore. Anledningen till att man ska tänka på dessa steg i god tid är att det ibland kan ta sjukt lång tid att få igenom en uppdaterad version som innehåller dessa saker. För i vissa fall krävs en uppdatering av appen för att få med nytt innehåll i Appstore. T ex om du vill få in skärmdumpar så krävs det ett nytt versionsnummer, även om själva appen inte uppdaterats.

  1. Använd titel-fältet för att få med några nyckelord. I encapsulates fall skulle ”encapsulate – time lapse/stop motion-movies” vara en bättre titel än ”encapsulate”, som vi har idag. Detta kommer vi ändra i och med nästa version av appen.
  2. Använd den beskrivande texten för att verkligen beskriva appen! Var övertydlig och noggrann, beskriv varje funktion som gör din app bra.
  3. Ha fem skärmbilder på appen. Fler än fem går inte, och färre är bara dumt. Utnyttja de möjligheter som finns.
  4. Bearbeta omgivningen – kontakta tidningar, bloggare, grupper på Facebook – alla som kan ha ett intresse av din app. Snåla inte med promokoder, låt eventuella ambassadörer kan testa appen gratis.
  5. Kör kampanjer, sänk priset lite då och då för att öka spontanköpen och därmed spridningen.
  6. Håll koll på appen i iTunes Connect, och skaffa gärna något statistikprogram. Vi använder Flurry, som funkar bra.
  7. Se till att ha en snygg och bra webbplats.
  8. Starta en sida på Facebook för din app. Skriv om arbetet, nya versioner, samla in förslag från användare, svara på frågor och annonsera vid behov.

Ser du till att du har koll på ovanstående punkter så har du i alla fall förutsättningen för att få en relativt bra spridning tidigt.

Att bli jagad av polisen

Det här är ett sparat utkast jag började skriva för ett tag sedan. Jag väljer att publicerade det trots att jag beskriver ett brott jag begått. Det var över tjugo år sedan och jag skulle aldrig göra någonting liknande igen.

Anledningen till att jag började skriva inlägget var alla teveprogram, alla tidningsartiklar och den läckta polisvideon med jakten av 22-åringen som körde ihjäl sig på grund av att han inte stannade för polisen. Jag har varit i en situation som påminner lite om det, dock i en helt annan miljö.

När jag var femton år hade jag en åttiokubikare, en crossmotorcykel som man endast får köra på banor/inhägnat område med. Oftast gjorde jag också det, men under en period så förvarade jag motorcykeln hos en kompis mormor, och då var vi ute på helgkvällar och körde. Skitdumt när man tänker tillbaka, men det gjorde vi i alla fall.

En sommarkväll i Enskede var det då min tur att bli jagad av polisen. Iklädd jeans och t-shirt, någon hjälm hade jag inte heller.

Jag stod med motorn avstängd i parkområdet bakom Skarpnäcks gamla skola ungefär vid korsningen Sockenvägen/Gamla Tyresövägen. Sakta kommer det en nedsläckt bil rullandes in i parkområdet och när de kommer närmare slår de på helljus och sirener – det är en polis!

Jag får panik och börjar frenetiskt kicka igång min trimmade åttiokubikare som inte alltid startade så lätt. Jag minns inte hur många försök jag gör, men till sist gasar den igång i alla fall. Jag gör en 180-gradersvändning och gasar bort från polisbilen. De ökar farten och följer efter mig på smala parkvägar.

Jag kommer ut på Elisabet Olins väg och svänger höger in på Kristina Nilssons väg i hopp om att jag har lagt så pass många meter mellan mig och polisbilen att jag kan svänga in på en av mina kompisars tomt, men av mina vänners panikartade viftningar med armarna förstår jag att de ligger för nära och skulle se mig när jag svängde in på tomten – jag accelererar ytterligare och får några få meter till mellan mig och polisbilen.

En snabb höger- och vänstersväng så är jag ute på Sara Moraeas väg mot Dalgårdsvägen. Jag tar snabbt beslutet att köra nedför grässlänten istället för att ta Dalgårdsvägen mot Sandsborg eller den lilla parkväg som leder mot Kärrtorps Gymnasium. Den inleds av en hög trottoarkant och sedan en brant, daggfuktig och ojämn grässlänt. Jag gör en skarp högersväng ut på parkvägen och ökar farten i stigningen upp mot dagiset. Jag ser fortfarande blåljusen slänga stroboskopliknande skuggor över träden så jag ökar farten ytterligare.

När jag kommit över krönet väntar en snabb nedförskörning och jag tänker svänga runt dagiset, åt vänster mot Kärrtorp och sedan planerar jag att köra genom området och ta mig till Kärrtorps IP för att ha chansen att försvinna på de smala vägarna ner mot Söderbysjön och Nackareservatet. Så långt kommer jag dock aldrig.

I vänstersvängen ligger rullgrus och jag faller. Tack vare min höga fart glider jag in på gräset och vidare in i den lilla dungen framför hyreshusen som vätter mot Huvudskärsvägen och Kärrtorp. Jag tittar upp mot backkrönet och ser ännu inte polisen.

Snabbt rullar jag in motorcykeln en bit till i dungen, och får tag i några stora grenar som jag kan kamouflera mig och motorcykeln med, och när polisbilen till slut kommer i närheten har den slagit av sirenerna och rullar sakta, sakta fram. De lyser med en ficklampa ut genom sina fönster men ser ingenting, så de ger upp.

Jag har klarat mig.

Men hetsen fortsätter. Jag måste ju därifrån. Strax efter att jag sakta vågat mig ur buskaget möter jag några av de vänner som var med mig när jakten började. De kommer springandes mot det område där jag befinner mig, de har sprungit åt det håll där de hörde det intensiva ljudet från den högvarvande motorn senast.

Vi beslutar oss för att rulla iväg motorcykeln och få ner den i ett garage hos någons farföräldrar, de bor närmast. Och under de 10-15 minuter det tar för oss att nå garaget ser jag säkert fem, sex polisbilar ute på jakt efter mig. Jag har aldrig, tidigare eller efter, sett så många polisbilar samtidigt i de kvarteren.

Vi tog oss över parken vid Skarpnäcks nya skola och in i villaområdet bakom. Hela tiden var det några som gick lite i förväg för att se till så att kusten var klar. Och vid två tillfällen var det nära, men jag hade tur och hann gömma mig innan det var försent.

Efter att motorcykeln kommit ner i garaget kunde jag andas ut. Jag hade tur, av två anledningar. Självklart är jag glad att jag inte åkte fast, men nu i efterhand så är jag mest glad att jag inte skadade mig. För att som femtonåring bli jagad av polisen är rätt så påfrestande. På motorcykel, i t-shirt och utan hjälm. Och jag var absolut ingen duktig förare, jag hade bara tur.

Jag är fullt medveten om att jag gjorde fel, verkligen fel. Jag är också fullt medveten om att jag riskerade sjukt mycket, även innan polisen kom, genom att köra utan hjälm och skyddskläder. Men det var inte förrän jakten började som paniken kom och jag kände mig otrygg.

encapsulate

De senaste månaderna har jag och Alexander suttit på kontoret och kämpat med en kameraapp till iPhone. Och nu börjar vi äntligen bli klara med den!

Grundidén handlar om att kunna fotografera förändring/utveckling. Vår tolkning av detta är att man då vill kunna fotografera ett objekt och tydligt se förändringen. Det kräver time lapse- eller stop motion-filmer, så för att få dem så bra som möjligt låter vi den senast fotograferade bilden ligga som ett transparent lager över kameravyn. På så vis kan man enkelt, och med stor precision, passa in objektet i sitt sammanhang.

Appen är i betastadiet nu, men kommer skickas in till Apple vilken dag som helst. Vilket borde innebära att den finns i App Store om en till två veckor.

Läs mer om appen på elpaja.se/encapsulate.