in Träning

Mallorca – dag ett

I morse klev jag upp halv fyra. Fyrtiofem minuter senare hoppade jag in i en taxi som tog mig och Kalle till Arlanda för att där kliva på planet mot Mallorca.

Allt gick enligt planen, flygen höll tiden med en höft, våra kartonger med cyklar var med både mellan Stockholm-Barcelona och även mellan Barcelona-Palma, det kollade vi upp. Men väl i Palma så hände det något. Någon av bagagekillarna fick spel och gick loss på min kartong, för när den kom ut på bagagebandet var den helt sönderriven och uppsliten. Skyddsdelar på cykeln hade skruvats av och allt var i en enda stor röra.

It's a box...Jag fick tömma ut allt, gå igenom det för att se så att allt var kvar och sen packa ihop det efter bästa förmåga i samma trasiga kartong.

Drypandes av svett och arg som ett bi letade jag upp informationsdisken hos Spanair och frågade civiliserat (till en början) om hur de tänkt sig att jag ska ta mig hem nu? Jag har ju ingen väska, utan bara denna kartong som jag betalat extra för och som är märkt med både ‘Fragile’ och ‘This side up’. Den bekymmerslöse mañanatanten bakom disken svarade – ‘It’s a box’. Det var allt. Suck.

Efter ytterligare två timmar kom vi i alla fall fram till hotellet och kunde skruva ihop cyklarna. Allt verkade vara helt, och allt jag varsamt packade i plastpåsar hemma i Stockholm verkar ha kommit med trots allt.

Hotellet är helt okej, men det är fullt med tyska triatleter. Om det är positivt eller negativt vet jag inte, men jag misstänker att den överkokta spaghettin och den smakbefriade köttfärssåsen är det bränsle triatleterna behöver och därmed får även vi nöja oss med det. Helt okej.

Nu sitter vi i hotellbaren. Kalle för att se matchen mellan Arsenal och Barcelona, jag för att det är enda platsen på hotellet det finns wi-fi.

I morgon blir det en sexmilsrunda, och självklart kommer jag rapportera hur det gått. Idag har vi bara varit ute och rullat en mil, bara för att se att vi lyckats med att sätta ihop cyklarna rätt.

Nycyklad och grann

Nycyklad och grann