Samma dag som Jesper tappar framhjulet dyker jag i backen ute vid Sickla Gård.

Jag har avklarat över en timme i skyfallet som gjort varenda kvadratcentimeter av skogarna såphala och livsfarligt blöta. Jag har precis kört ned för det sista berget och över den sista tvåbrädesspången ut på stora ängen vid Sickla Gård, där släpper jag ena handen för att dra upp min tröjas dragkedja, och PANG!

En millisekund senare ligger jag ned på marken med både axel och högra sidan av hjälmen nedgrävd i lervälling. Jag tappar all luft i mina lungor för att jag landat med högerarmen inklämd mellan mark och mina revben. Revbenen är nu rejält ömma och jag kan inte sträcka upp min högerarm speciellt långt utan att det gör riktigt ont.

Jag ställer mig halvt på knä och försöker återfå andan, sen reser jag mig upp för att märka att jag skrapat av en del hud på skenbenet också.

Well, en per år brukar det bli. Och det här var årets riktigt stora vurpa. Hoppas nu inte det blir fler, för det här var en av mina värsta någonsin.

UPPDATERING: Jag är ordinerad vila samt maxdos av både Alvedon och Voltaren. Så det är väl bara att lyda…

Läs även andra bloggares åsikter om cykling, mtb, vurpa, ramla, revben, skrapsår, lera, regn, väder, sickla, nacka