När jag beställer lunch på stället i gatuplan på det hus där vi sitter så vet de precis vad jag vill ha, jag behöver inte ens säga det.

En lunchbeställning från mig brukar se ut så här:

Jag – Hej. Ja du, en pastasallad med bla bla bla. Som vanligt.
Han – En bla bla bla, med bla bla. Och bestick.
Jag – Precis (och så börjar jag fippla med kortbetalningsapparaten).
Han – Ja, 80 kronor då. Som vanligt.
Jag – Japp (och så fipplar jag klart med apparaten och lägger hans kvitto bakom disken).

Till mitt försvar måste jag säga att jag inte alltid äter på samma ställe, och även om jag äter där flera dagar i rad så är det inte säkert att jag äter samma sak flera dagar i rad. Även om det har hänt.