Sommaren 1993 var jag med min familj på en bilsemester i Europa. Målet var franska sydkusten. Strax innan resan började upptäckte mina föräldrar att jag snusade, men det är inte det jag tänkte berätta om. Jag tänkte berätta om den plånbok jag köpte i en liten bergsby i Frankrike.

I denna lilla bergsby, där de mest sålde konst och konstiga glas, så hittade jag en liten affär som hade en så schysst plånbok i skyltfönstret. En Harley Davidson-plånbok i skinn med kedja upp till en av flärparna på jeansen. Den var jag bara tvungen att ha! Stora cravings vill jag lova.

Så jag tog en del av min semesterkassa och införskaffade den där plånboken. Jag var hur nöjd som helst, men snabbt upptäckte jag att den var anpassad efter dollarns något udda format och vaken franc (som det var på den tiden) eller svenska sedlar passade så där dunderbra. Femhundralappar var jag tvungen att vika dubbelt för att de skulle få plats. Men det vande jag mig snabbt med – för så där galet många femhundralappar hade jag ju inte 1993.

Plånboken har varit med om mycket – den har tappat dragkedjan för myntfacket, den har fastnad med kedjan i en rulltrappa på Centralen (så hela rulltrappan stannade med ett ryck) och den har blivit dyblöt i översvämmade tält i Roskilde och den har fått sin kedja utbytt mot ett hundhalsband. Men den har alltid varit mer eller mindre hel.

Aldrig har jag varit orolig för att bli ficktjuvad, så där som min vän Magnus blev när vi var på semester i Madrid. Innan vi ens hade kommit till hotellet så hade någon ficktjuvad hans plånbok och han hade varken kontanter eller visakort kvar.

Men så igår, efter knappt sexton år, så pajjar den. Öglan som håller fast kedjan i plånboken har slitis ut och sömmarna som håller ihop själva plånboken har lösts upp – allt som är kvar är ett par skinnlappar.

Det här känns som en stor tragedi – för inte tänker jag, som 31-åring, köpa mig en ny plånbok med kedja. Och även om jag gjorde det skulle jag aldrig hitta en så pass bekväm (läs sliten och inkörd) plånbok igen. Nej, nu får jag väl gubba till mig och gå till Åhléns på lunchrasten och köpa mig en Svenne-plånbok. Trist.

Läs även andra bloggares åsikter om plånbok, frankrike, 1993, sommar