Idag gick vi ett varv runt sjön, det händer ibland att vi gör det när vi är på landet. Oftast på min mors initiativ, eftersom det är hennes absoluta favoritrunda. Men idag så var det på mitt initiativ. Och när vi kommit drygt hälften så har den mysiga skogen tagit slut och man går längst med den gamla E4:an och igenom det gamla bruksområdet. Mindre inspirerande väg med andra ord. Då började jag fundera på det här med jogging, jag kände mig plötsligt rätt stark och hurtig där jag gick i mina puma-sneakers och fleecetröja. Så för ett ögonblick fick jag för mig att jag kanske, efter ett par veckors träning, skulle kunna klara av att jogga mig runt den fyra kilometer långa slingan.

Malin blev så klart taggad och försökte få mig att ”hitta steget” och ”hitta lunket”. Hon började skutta och veva med armarna för att visa mig hur hon hittade sitt steg och sitt lunk. Så jag satte igång, jag började jogga.

Jag joggade väl 300 meter på sin höjd, och trots en extrem mättnadskänsla och dåliga skor så kändes det helt okej. Så nu inbillar jag mig att någon gång i sommar kommer jag att klara av att jogga mig runt Stavsjön. Vi får se hur det blir med den saken, den som lever får se.