Att baka på känsla

När jag igår bestämde mig för att baka kanelbullar för att göra av med den jäst, de ägg och det smör som började bli gammalt så kom jag på mig själv med att inte läsa receptet trots att jag tittade på det.

Varenda ingrediens jag läste namnet på ignorerade jag mängden av, för att strax efter att jag blandat ihop den med de andra ingredienserna inse mitt misstag och försöka kompensera det genom att höfta. Jag trodde det skulle gå helt åt helvete, men det blev nog den bästa bulldeg jag någonsin gjort.

Bullarna blev lätta och luftiga och fyllningen blev härligt smörig med tydlig smak av kanel och kardemumma.

Så nu är frysen full med färska kanelbullar som jag kan plocka fram när jag känner mig sugen.

Shape up

Med en halv calzone i kylen och säkert 200 gram lösgodis på bänken så börjar jag idag ytterligare ett försök att gå ner i vikt. Min första insats kommer att vara att logga allt jag äter och all träning i Shape Up Club. Jag kommer även att, för första gången på flera år, börja väga mig.

Varje dag (typ) cyklar jag den korta sträckan till kontoret och även hem. Det är inte mycket, men det är alltid något. Någon gång i veckan cyklar jag även längre, och någon gång i veckan kanske jag ger mig ut på en power walk eller joggingrunda. Det ska fortsätta, och om något så ska frekvensen ökas.

Jag har köpt tennisracket, så att jag kan bjuda in någon för en match på asfaltsbanan i Blecktornsparken.

Mer än så tänker jag inte göra, så här i början.

Jag kommer säkert äta en pizza ibland, och lite snacks eller godis. Men då ska det loggas, med det blir det inget fusk. Och förhoppningsvis kan jag då se och förstå att det är så jävla onödigt som det så klart är.

Jag har inget direkt mål i dagsläget, men om jag klarar att hålla det här i typ två månader så kommer jag nog sätta upp några mål. Dels viktmål, men kanske även träningsmål.

Jamie Olivers köfte (ungefär)

Köfte är nötfärsbullar med nordafrikanska kryddor. Något som är riktigt jävla skitgott. Första gången lagade jag utifrån Jamie Olivers recept, men jag har trimmat det lite.

kofte

Här är ett recept för fyra personer:

  • 600 gram nötfärs
  • 2 röda lökar
  • 1 pkt cocktailtomater
  • Limejuice
  • Harissa
  • Pitabröd, gärna riktiga (inte pita-pockets)
  • Blandsallad
  • Turkisk yoghurt (grekisk funkar också bra)
  • 2 msk spiskummin
  • 2 msk torkad koriander
  • 2 msk paprikapulver
  • 2 msk oregano
  • 1 msk torkad ingefära (eller en liten bit färsk)
  • Salt
  • Peppar
  • Olivolja

Förbered färsen genom att krama ihop den med alla torra kryddor och en superfinhackad rödlök. Rulla till prinskorvsstora pluttar och lägg på ett fat. Täck med plast och låt stå i kylen en timme eller så. Orkar du inte låta den vila så går det att tillaga den direkt också, det blir bara lite mer och jämnare smak om du låter den vila.

Till köften serverar man en tomat- och löksalsa som du enkelt gör genom att dela en rödlök i kvartar och sedan strimla den väldigt tunt och fint. Kvarta sedan även alla tomater och blanda ihop lök och tomater med limejuice och olivolja. Typ tre-fyra gånger mer olja än limejuice. Det ska inte vara torrt, men inte heller för blött. Så 2 msk limejuice till 6 msk olivolja är nog en bra utgångspunkt för en normalstor rödlök och en vanlig ask cocktailtomater. Låt även salsan vila i kylen. Ju längre den får vila desto mildare blir löksmaken.

Stek färspluttarna på hög värme. Jag använder en blandning av smör och olja. Det viktiga är att de blir genomstekta och får en fin yta.

Servering:

Lägg ett pitabröd på tallriken, smeta in det med 1 del harissa och 2 delar yoghurt. Lägg upp två till tre färspluttar och dela dem på längden. Sprid ut dem över den mittersta tredjedelen av brödet, från toppen och kanske två tredjedelar ner. Anledningen är att du ska kunna vika brödet sen.

Lägg upp tillräckligt med tomat- och löksalsa, täck upp med blandsallad och vik sedan upp botten av brödet, och sedan kanterna, mot mitten. Som en burrito. Greppa tag och hugg in.

Avnjuts bäst med en kall öl, som det mesta jag lagar.

Med inspiration från Elefantpojkens Gråtande tiger

Jag älskar Gråtande tigern på Elefantpojken så mycket att jag ville provlaga den hemma, och det gick förvånansvärt bra! Jag har ingen aning om hur nära originalreceptet jag är, men gott blev det.

bc14228e632d11e280a722000a9e28dc_7

För två personer:

  • Två fina ryggbiffar
  • Grönsaker som du gillar och som går att woka
  • Jasminris
  • Piri-piri
  • Thailändsk soja
  • Fisksås
  • Vitlök
  • Koriander
  • Limejuice

Det första jag gjorde var en marinad/sås, dels för att marinera köttet i och dels för att servera till den färdiglagade rätten. Så här gjorde jag marinaden:

  • Hacka tre piri-piris (det blev starkt, pallar du inte det räcker det med en eller två piri-piris)
  • Hacka tre vitlöksklyftor (samma här, ta färre om du inte pallar tre)
  • Hacka koriander, här duger det fint med stjälkarna. Spar det fina till serveringen
  • Häll på rikligt med soja, kanske 1/2 dl
  • Toppa med lite fisksås, inte för mycket
  • Rör runt

Häll en tredjedel av marinaden över köttet och låt det ligga och gosa till sig i ca en timme. Mer blir säkert bättre, men en timme räcker gott.

Koka upp riset och woka grönsakerna. När grönsakerna börjar bli klara, tillsätt lite soja och fisksås även här. Slunga runt dem ett par varv så att de täcks med soja och fisksås. När riset är färdigt, låt det ånga av ordentligt och börja samtidigt steka köttet i en varm panna.

Stek köttet a la Heston. Skiva upp köttet i centimetertjocka skivor, men låt dem ligga ihop så att de ser ut som en hel biff vid servering.

Lägg upp riset i en hög på tallriken, lägg en hög med grönsaker bredvid och lägg köttet ovanpå grönsakerna.

Toppa med galna mängder koriander och ringla överbliven, oanvänd, marinad över hela klabbet.

Öppna en kylskåpskall öl. Ät och njut.

Apenkel pulled pork

Köpte benfri fläskkotlett på bit igår och tänkte försöka mig på pulled pork. Hade ingen riktig koll på vad jag gav mig in på, men det visade sig vara sjukt enkelt.

Jag hade 1 kg kött till 1 stor gul lök och två stora vitlöksklyftor. Jag köpte en Show Me BBQ-sås från Extreme Food som fick agera någon sorts marinad.

Så här gjorde jag:
Ställ ugnen på 125 grader
En matsked BBQ-sås i botten av en ugnsfast kastrull
Släng i köttbiten
Täck alla synliga delar av köttet med mer BBQ-sås
Strö över lite torkad oregano och chiliflakes
Lägg den hackade löken och vitlöken på köttet
Kör in hela klabbet i ugnen, med locket på

Vänta en timme, skyffla ner lök och vitlök i såsen som bildats i botten av kastrullen. Ställ in kastrullen igen och låt stå två till tre timmar till. Nu ska köttet falla isär när du petar i det med gaffel, om inte kör ett tag till i ugnen.

När det faller isär väldigt enkelt så jobbar du dig igenom köttet med en gaffel så att det blir trådiga bitar som gojsar in sig i såsen. Blanda runt och servera! Antingen i tortillas eller hamburgerbröd. Vi åt i hembakade potatisfrallor, bakade från detta recept.

Sjukt gott, men lite tidskrävande. Väl värt väntan.

Snabbtacos

De senaste åren har jag varit allergisk mot köttfärstacos och har letat efter något som kan vara ett bättre alternativ när man inte har tio timmar på sig för att göra något långkok. Och idag lyckades jag.

Idag gjorde jag tacos på lövbiff, och det tog inte mer än 30 minuter från vacuumförpackat kött till perfekt stekta små bitar att stoppa i munnen.

Kryddblandning:
3 msk torkad oregano
2 msk chiliflakes/chilipulver
0,5 msk cayennepulver
0,5 msk spiskummin
Salt
Peppar

Till fyra personer behöver du 6-700 gram lövbiff som du gnider med kryddblandningen. Stek lövbiffen hel, på hög värme. Stek längre så att köttet blir ordentligt genomstekt och fettet (om något) smälter eller blir knaprigt.

Ta ur köttet ur pannan och strimla det. När du strimlat det skär du 1,5 cm lång bitar av strimlorna så att det blir små goda bitar. Häll i juice från en lime i den fortfarande varma pannan och släng snabbt i köttet igen, så att marinaden som sitter kvar i pannan istället fastnar i köttet. Ta ur köttet ur pannan igen.

Hacka en gul lök och 2-3 vitlökklyftor fint, stek det mjukt utan att bränna det. Tillsätt köttet ytterligare en gång och stek ett par minuter tillsammans med löken, blanda runt ordentligt.

Servera i varma, gärna hembakade, tortillas med hackad silverlök, hackad koriander, eventuellt riven ost och dina favoritsalsa. Vill du så pressa en halv limeklyfta över varje taco och ta på lite av den bästa starka sås du har hemma.

En öl eller ett glas iskall cola passar absolut bäst till.

Gröna fingrar?

Att odla är underbart! Jag har gjort det tidigare, och gillat det. Men jag har aldrig riktigt lyckats någon gång. Det vet jag inte om jag kommer göra denna gång heller.

Av alla de kryddor, grönsaker och frukter jag satte förra helgen har alla börjat gro och slå skott utom de tre chilisorterna. Men jag gissar att de tar lite längre tid på sig bara. Under natten eller morgonen kom de första kronbladen från mina smultron – deras tillväxt ser jag fram emot mycket!

Tomaterna har också tagit sig väldigt bra, både pärontomaterna och de vanliga. I går kväll planterade jag om ett trettiotal skott, alla som hade börjat växa. Och när jag vaknade i morse var det ett tiotal till som hade tittat fram, och nu skulle behöva planteras om.

För några dagar sedan slog det mig att jag måste ta med mig alla plantor om jag ska vara borta ett par dagar, så det blir bilburen semester för mig i sommar. Men det kan det ju vara värt – då har man ju alltid tillgång till kryddor till maten och smultron till filen.

Kryddor och vin

Jag och min kontorskompis Markus pratade vin för några veckor sedan, och idag berättade han att han köpt ett av de viner jag rekommenderade – La Rioja Alta Gran Reserva 904. Vi fortsatte att prata lite vin, och jag kom på hur mycket jag älskar att både köpa och dricka ett riktigt gott rödvin. Rödvin, mat, kryddor och matlagning är verkligen viktigt för mig.

Jag har en fin vinsamling hemma, en bra uppsättning kokböcker och precis sått min egen lilla örtagård med flera sorters chili, två sorters tomater, ett par timjansorter och några olika typer basilika. Mina pärontomater och min timjan är på väg upp, och jag är verkligen barnsligt fascinerad över hela processen. Flera gånger varje dag kikar jag in i mitt lilla drivhus på fönsterbrädet för att se om det hänt något sedan sist.

I morse så stack så första pärontomaten upp ur jorden, och jag längtar redan hem så att jag kan se om det hänt något mer.

Tomaten i förgrunden, och timjantäcket i bakgrunden. Tänk att vara självförsörjande på kryddor!

Min bästa förrätt

Inspirerad av en förrätt jag åt inne i gamla stan i Bergamo i maj kommer här ett recept på den hemmavariant jag brukar göra i tid och otid.

Originalet innehåller burrata, men det är så svårt att få tag på så jag använder mig istället av buffelmozarella.

Börja med att lägga fina cocktailtomater i en ugnsfast form. Glöm inte att skåra dem så de inte spricker.

Gnid in dem i olivolja och krydda med salt och peppar. Ta gärna lite socker eller några droppar balsamvinäger över hela härligheten, och något litet blad grönt – förslagsvis basilika – innan du stoppar in dem i ugnen på 150 grader så länge du orkar, men minst en timme.

Ju längre du låter tomaterna vara i ugnen desto bättre blir de, det skrumpnar och tappar vätska men behåller sin sötma och smaken koncentreras. De ska skrynkla sig ordentligt och får gärna få lite färg på skalet, men de ska inte brännas.

När det är gjort skär du några skivor av ditt favoritbröd, gärna ett ljust surdegsbröd, och gnider in dem med ett par vitlöksklyftor och möjligen lite olja. Skjutsa in dem i ugnen och låt dem gå de sista 5-10 minutrarna med tomaterna.

Ta ut tomater och bröd ur ugnen och lägg upp på en tallrik tillsammans med en bruten mozarellaboll. Garnera bröd, tomater och mozarella med tomatspadet, lite salt och lite färska basilikablad. Ta en klunk rödtjut och njut.

Karuizawa

Jag är inget whiskeyproffs, men jag tänker ändå ge mig på att recensera de whiskeysorter jag testar. Först ut är en 17-årig japansk whiskey som heter Karuizawa.

Karuizawa_17_200Efter ett besök på Hasseludden Yasuragi i samband med 24 Hour Business Camp såg jag den ena japanska whiskeyn efter den andra stå uppradade i hyllorna bakom bardisken. Det fångade mitt intresse, men tyvärr testade jag ingen då.

Men för någon månad sen såg jag då en Karuizawa nere på systembolaget vid Ringen och jag slog till. Det var en rätt dyr historia, men eftersom en whiskeyflaska räcker väldigt länge för mig så slog jag till. Dock är jag inte överdrivet imponerad.

Jag gillar rökiga whiskeysorter. Min favorit just nu är Laphroaig med sin tjära och rökighet. Och säkerligen anses jag som helt tappad bakom flötet när jag jämför en Islaywhiskey med en japansk whiskey, men jag gör det ändå.

Karuizawa känns väldigt stark, samtidigt som att den känns tunn. Den är inte så fyllig som jag vill ha den och den har ett alldeles för vasst bett.

Karuizawa har artikelnummer 318 och kostar 669:- på Systembolaget.