Jag går i bilköpartankar

Sedan jag tog körkort för drygt tre år sedan, eller egentligen sedan flera år innan dess, så har jag varit sugen på att ha bil.

De gånger jag passat på att följa med när någon i min närhet ska till en bilhandlare är många. Jag försöker även påverka, så subtilt jag kan, för att det ska bli åtminstone ett besök på en Audi-handlare. När mina föräldrar skulle köpa bil senast så gick det väldigt enkelt, för de gillar Audi också. Så då passade jag på att provsitta monsterbilen Q7 och snegla lite åt någon RS-modell som stod där, låst, och visade upp sig. Audi har alltid varit en favorit, men sedan knappt två år så har även Volkswagen blivit en favorit. Vi hyrde en Polo till vår Gotlandssemester, och den var underbar. Lite liten, men ändå tillräcklig. Sedan dess har jag varit mycket intresserad av både Golf och Polo, men även den lite sportigare Scirocco har ju lockat.

Igår var så jag och Malin på VW-Audi i Hammarby Sjöstad för att provsitta lite, och där såg vi en annan favorit – Audi A5. En sportcoupé som egentligen känns lite för stor, men samtidigt så är den så mycket finare än vilken Polo- eller Golfmodell som helst.

Jag har skickat iväg en intresseanmälan på en av de begagnade Audi A5:or de hade där i Hammarby Sjöstad, vi får se om bilhandlaren hör av sig.

Hultsfredsfestivalen is no more

För ungefär en timme sen fick jag reda på att det inte blir någon festival i år. Meningen var att jag för andra året i rad skulle ner och jobba åt Rädda Barnen på festivalen. Det var en av de saker jag verkligen ville göra efter att jag sagt upp mig från min anställning där.

Men det blir ingen festival, och runt 20 000 besvikna besökare måste stanna hemma. Detta när det är en vecka kvar till festivalstart. Självklart tycker jag ofantligt synd om alla som arbetar med festivalen, men mest lider jag med besökarna. Hultsfred är, var, en underbar festival. Snälla människor, bra ytor och trevlig stämning.

Jag väljer att minnas Hultsfred med bilder, texter och detta videoklipp.

Vägen till kontoret

Jag kom på att jag knappt berättat om att jag sagt upp mig från Rädda Barnen och nu arbetar heltid med mitt egna företag. Och att jag skaffat kontor! Eller kontoret är inte mitt, jag hyr en kontorsplats.

Jag tänkte att jag skulle visa er hur det såg ut idag när jag gick till mitt kontor efter att ha varit ute och ätit lunch.

I det här huset finns det två hissar, en mitt i trapphuset och en lite mer hemlig. Ofta används den mitt i trapphuset så istället för att vänta på att den ska komma kan man ta den lite mer hemliga hissen. Smart.

Väl i hissen trycker man på sjuan för att komma till mitt kontor.

Så här ser den lite mer hemliga hissen ut.

Och här sitter jag.

Otillåten publicering kan kosta

Igår blev jag uppmärksammad på att tyska tidningen BILD använde sig av en av mina fotografier från Paris i en av sina artiklar. Utan tillåtelse.

Efter att ha blivit uppmärksammad om att BILD.de publicerat en av mina bilder, i en artikel om hur farligt Google Street View(GSV) är, utan tillåtelse så började jag igår rota i ärendet. Det har bloggats om det i Tyskland och det verkar som att BILD.de till slut insåg sitt misstag och avpublicerade bilden. Men inte innan någon snabb rackare hunnit med att göra en skärmdump.

Artikeln handlar om, enligt Google Translate, att GSV är farligt då bilder på människor inte pixlas. Och som exempel användes en av mina bilder tagna utanför Hôtel de Ville i Paris för drygt två år sedan. Att BILD.de byggde sin tes kring falska bilder, alltså bilder som inte är från GSV, är konstigt i sig. Men att sen ge cred till Google för fotot istället för mig bygger bara på konstigheterna.

Den licens jag använder på fotografiet är Creative Commons Attribution-Noncommercial 2.0 Generic. Det innebär att man får dela med sig och förändra bilden om man släpper sin förändring under samma licens samt att man länkar tillbaka till mig. Licensen är, både i sitt namn och beskrivning, väldigt tydlig med att man inte får använda bilderna i kommersiellt syfte.

BILD.de, en kommersiell tidning, publicerar alltså bilder utan att ge mig cred för det genom att länka och publicera mitt namn och utan att upprätthålla licensmodellen jag som upphovsrättsman satt.

Själva publiceringen hade varit okej om de hade frågat mig, för visst är det roligt när de fotografier man tagit syns. Men eftersom de fullkomligt sket i att följa licensen så fick de igår en faktura med sju dagars betalninsvillkor. Nu återstår att se vad som kommer att hända.

Förändring

De senaste veckorna har varit rätt annorlunda från hur det brukar vara. Till att börja med har jag varit på cykelsemester på Mallorca i nästan två veckor. Jag har aldrig tidigare varit på en cykelsemester, och jag har inte varit på Mallorca på säkert 20 år.

På Mallorca besökte jag familjens favoritrestaurang i slutet av åttiotalet, Sa Bota i Alcudia. Både den och den berömda glassbaren låg kvar precis där de skulle. Calamares a la Romana och en Banana Split senare så var jag tillbaka i barndomen. Det smakade precis som det brukar.

Utöver min semester har jag även fått en handfull väldigt bra telefonsamtal de senaste veckorna, telefonsamtal som jag hoppas kommer bära frukt. Mer om det senare.

Sen har jag även köpt lite nya kläder, kläder som jag för en gångs skull trivs i och med. Fina tröjor som känns bra och som sitter okej. Jag har även fått en grymt snygg Star Wars-tisha av min bror. Inköpt under hans semester i Tokyo.

Och nu kommer våren, och därefter sommaren. Så livet kanske börjar leka snart. Eller?

Mitt liv i de sociala medierna

Den 22 juni 2005 började jag blogga på min egenutvecklade bloggplattform. Den var skriven i ASP 1 och väldigt tom till en början. Efter ett tag byggde jag även in bilduppladdningsfunktioner, möjligheter att kommentera samt permalänkar. Men varje liten förändring kändes så omfattande rent kodmässigt att jag efter mindre än ett år valde att gå över till Blogger. Hos Blogger höll jag mig ytterligare ett par år för att sen börja blogga med WordPress på egen domän. Då bodde min blogg på www.niklasjakobsen.com för att senare flyttas över till www.niklas.jakobsen.se, där den fortfarande befinner sig. Där trivs den bra, och jag gillar att ha den där, så där kommer den nog att få stanna.

Efter min och Malins första semester ihop, i Barcelona augusti 2006, registrerade jag mig på Facebook. Antalet vänner och min aktivitet där har bara vuxit och vuxit. Nu skulle jag ha svårt att klara mig utan Facebook faktiskt.

Den första mikroblogg jag registrerade mig på var Jaiku, och det är egentligen den jag gillar absolut bäst fortfarande. Detta var någon gång under första halvan av 2007. Då behövde man ingen invite, som man gjorde under Jaikus storhetstid, och jag kände absolut ingen där. Men jag hade läst om tjänsten och tyckte det lät intressant. Nu för tiden är aktiviteten låg på Jaiku, men och blommar den upp igen och ingen blir då lyckligare än jag.

Det är desto mer aktivitet på Twitter, en annan mikroblogg där jag varit medlem sedan 10 januari 2008. Twitters stora fördel är tillgängligheten. Det går att nå Twitter via webben, applikationer för din dator och din telefon, eller deras mobila webbgränssnitt. En annan stor fördel är öppenheten, det går att arbeta mot Twitter via deras API.

Ungefär ett år senare byggde jag en egen tjänst, Nanobloggen, som jag lanserade den 29 januari 2009. Där bloggar man med endast ett ord. Det är en rolig tjänst, byggd i PHP, som fortfarande har en hel del entusiaster och det postas nya nanobloggar varje dag. Nanobloggen byggde jag för att lära mig koda i PHP och jag fick snabbt mycket uppmärksamhet i media.

Jag har under dessa år läst tusentals bloggposter, massvis av böcker och pratat med många extremt smarta människor och på så vis lärt mig oerhört mycket om kommunikation och marknadsföring. Sociala medier har hjälpt mig i mitt dagliga arbete, det har varit en styrka i mitt arbete med min enskilda firma och det har gett mig många nya goda vänner.

Jag märker att jag blivit mer och mer beroende av det digitala och skulle nu ha svårt att klara mig en längre period utan mina digitala nätverk. Vissa skulle jag klara mig utan utan några större problem, men jag skulle inte klara av att vara helt avskärmad. Jag märker också att jag tonat ner min personliga ton, speciellt här i bloggen, och bloggar nästan enbart om cykling, teknik, webb och arbete. Ibland känns det jävligt trist, men jag känner mig inte helt bekväm i att vara så personlig längre så det är anledningen till att jag slutade.

Tanken med den här bloggposten var att jag ville måla upp en tidslinje över hur mitt digitala liv sett ut de senaste åren, men efter att ha funderat på hur jobbigt det skulle vara att bygga allt som en tidsaxel på en egen webbplats så fick det istället bli en bloggpost.

Hur ser ditt digitala liv ut, och hur har det förändrats under åren?

En härlig jul

Nu är jag hemkommen från julfirandet hos mina föräldrar. Det var en riktigt bra julafton i lugnt tempo, med god mat, roligt snack och fina klappar.

Lugnet som infinner sig dagarna kring jul är rätt svåra att hantera tycker jag, jag brukar uppleva tristess och stress på grund av att det är så stilla som det är. Men i år har det varit tvärtom. Jag känner mig så lugn som dagarnas lunk vill att jag ska göra. Jag kan göra ingenting under en längre tid än vanligt och jag tycker liksom att allting är okej.

I morgon blir det kanske en sväng till Debaser Slussen för att lyssna på Hell on Wheels, och på lördag ska jag kliva på tåget 10.10 för att åka till Helsingborg där vi spenderar mellandagarna. Redan i morse började de varna för vädret, och hur det kommer att påverka trafiken, på lördag. Så om inget oförutsätt händer lär jag bli mäkta försenad på min resa. Men jag känner ingen riktig stress över det heller. Än.

God jul på er alla, hoppas ni fått god mat och fina klappar och att ni är lika glada och nöjda med julen som jag.