Cykling på Mallorca – i år blir det verklighet

Äntligen har jag bokat resan jag funderat på i många år – en cykelresa till Mallorca över påsken. Och äntligen så var det någon som ville följa med.

Vi åker från Stockholm den 31 mars och kommer få tio hela cykeldagar på ön, som förhoppningsvis kommer bada i solsken, innan vi åker hem igen den tionde april. Vi har inte satt upp några mål för resan, men det tror jag vi kommer att göra. 100 mil låter lite ambitiöst med tanke på att ön inte är helt pannkaksplatt. Men 75 mil kanske inte är någon omöjlighet?

Den stora prövningen på resan blir nog Puig Major.

Enligt vad jag läst mig till så är det en stigning på drygt 1000 höjdmeter och den är 15 kilometer lång. Det ska bli spännande att se hur man klarar av den. Som tur är verkar det inte som att den är superbrant, max 10% har jag läst. Men 10% lutning är ju mer än tillräckligt om man är trött. Och 10% lutning under en längre tid är nog ingen barnlek det heller.

Min förhoppning är att fotografera och filma så mycket jag bara kan från resan, både från sadeln och från resten av resan. Jag ser fram emot det här någonting så oerhört.

Dags att börja träna…

Cykelsemester i Amsterdam

I kväll bokade vi en resa till Amsterdam i början av maj. Vi hittade billiga biljetter via KLM och ett hotell som ser väldigt mysigt ut, nämligen Boutique Hotel & Brasserie Patou. Det är ett designhotell, precis som det hotell vi bodde på i Rom när vi var där sist. Och precis som när vi var i Rom sist så är det Giro d’Italia som hägrar även denna gång.

Amsterdam får nämligen hela tre etappstarter av årets lopp, varav jag kommer att kolla på de två första. Hotellet ligger ett stenkast från Rijksmuseum, där starten går. Rijksmuseum verkar ju värt ett besök i sig, även utan etappstarter.

Det jag vet om Amsterdam är inte mycket, jag kommer att tänka på Anne Frank, kanaler, Red light district, coffeeshops och tulpaner. Jag vill besöka Anne Franks hus, Rijksmuseum och se cyklingen och lite fina hus längs med kanalerna. Red light och coffeeshops känns mindre lockande. Så har du varit där och vill tipsa mig om saker jag inte får missa, gör det då i kommentarsfältet.

Vintercykling

Idag slog jag rekord. Jag har aldrig tidigare cyklat i sån här kyla. Förra året var rekordet 13,5 grader kallt, idag var det ett par grader kallare.

Jag, Kalle och Jakob var ute i Hellas och slirade runt på de alldeles utmärkta motionsspåren och blev förvånade över hur bra de var, även vintertid. Den gula slingan gick mycket enklare och snabbare att cykla nu än den gör när den inte är snötäckt.

Det var en riktigt bra dag, och väldigt lång. Jag åkte hemifrån vid elva och kom inte hem förrän vid fyra på eftermiddagen.

[miniflickr user_id=”24388574@N00″]

Skidåkning är inte min grej

Idag har jag varit och åkt längdskidor ute i Tyresta med Jakob. Att påstå att längdskidor är min grej är en överdrift. Jag ramlade en handfull gånger.

Första vurpan skedde precis efter bron vid Nyfors, inte ens 100 meter från där vi startade. Sen kom en isig uppförsbacke, som jag fick lov att gå i. Sen kom en lång nedförsbacke. Två vurpor, varav den sista var farligt nära en relativt färsk hundskit. Sen gick det bättre.

Ju finare spåren var och ju flackare det blev desto bättre gick det för mig. Jag stod på skidorna i flera kilometer. Det gick absolut inte fort, men jag ramlade i alla fall inte. När vi kom fram till en sjö ett par kilometer från där vi startade insåg jag min begränsning och vände tillbaka medan Jakob fortsatte.

Drygt två timmar blev det, vilket jag är nöjd med. Ännu mer nöjd är jag över att jag inte skadade mig. För i morgon är det dags för en träningsform jag behärskar lite bättre – cykling.

[miniflickr user_id=”24388574@N00″]

Vilken härlig helg

När det helt plötsligt blir uppehåll från det konstanta novemberregnet och till och med solen tittar fram så gäller det att passa på att njuta. Och det har jag gjort, jag har haft en kalashelg.

Helgen började tidigt, jag tog ut några komptimmar på eftermiddagen och tog en sväng till systembolaget där jag hittade ett italienskt vin som passade utmärkt till den planerade middagen.

Fredagen spenderades hemma och blev rätt tidig. För på lördagen skulle ju solen skina, och jag var vansinnigt cykelsugen.

När jag vaknade på lördagen var himlen klarblå och asfalten på gatan utanför var helt torr. Jag steg upp ur sängen med ett leende, åt en stilla frukost och satte mig i sadeln vid elvatiden.

Knappt 20 kilometer senare var jag framme i Hellasgården där jag mötte upp Gitta och Björn för en fika. Gitta hade med sig sin kamera och placerade mig framför min cykel för att ta några bilder. Kändes konstigt att stå och posa mitt på uteserveringen, men bilderna blev kalasbra!


Även på söndagen skulle det cyklas, men då i sällskap med flera, och då med mountainbike i skogarna kring Hellasgården.

Efter cykelturen blev det lyxfika med nybakt bröd och väldiga mängder pålägg hemma hos Rebecca, Jimmy och Bobo i deras kalasfina lägenhet.

Vi avslutade söndagen med Flickan som lekte med elden på Filmstaden Söder. En bra film och en perfekt avslutning på en bra helg.

Som en Ferrari i traktorspåret

Idag körde jag första rundan på crossen. Det var en oerhört angenäm upplevelse, men det var galet jobbigt. Jobbigare än MTB och jobbigare än landsvägscykling.

Nu var jag i och för sig själv så jag hade ingen att lägga mig bakom för att få det lite lättare och jag valde att köra en rätt tuff runda i vansinnigt kasst väder – det var 6-8 grader och regn under nästan hela rundan.

Jag har försökt att analysera varför det var så jobbigt, och jag tror att jag kommit fram till något här. Ni andra crossåkare får gärna komma med er input i kommentarsfältet, men here goes:

När man cyklar MTB så har man en relativt tung cykel med breda, mjuka och mönstrade däck. Det är liksom underförstått att det inte kommer gå så rackarns fort. Så då anpassar man sig till det. Det är lite som att köra traktor.

När man kör landsväg så har man en väldigt lätt cykel med stenhårda, smala däck och en mycket mer aerodynamisk sittställning. Det är liksom meningen att man ska trycka på ordentligt, så då anpassar man sig till det. Att cykla fort på landsväg känns som att köra sportbil (kan jag gissa, jag har aldrig kört en sportbil).

Crossen är någonting helt annat. Här har du en cykel som ser ut som en landsvägsracer och som inte väger speciellt mycket mer. Men sen har du halvbreda, relativt hårt pumpade, mönstrade däck. Du har klippet, sittställningen och känslan av en landsvägscykel men du cyklar i terräng – lera, smala stigar, över (små)stock, (små)sten och andra hinder. Det är som att ta sportbilen ut i traktorspåren.

Det blir som att man aldrig riktigt slappnar av, för man vet ju att det går att köra fort. Och då försöker man köra fort, hela tiden.

Hur skulle du definiera känslan av att köra cross?

För övrigt kan jag meddela att cykeln kändes väldigt bra, och jag är oerhört nöjd med att jag bytte ut Ultegra-gruppen till en SRAM Rival-grupp, för trots att jag är van vid SRAM så var det inte det lättaste att hålla styr på växlar och bromsar när underlaget krävde så mycket fokus.

När jag kom hem var jag lerig och genomblöt från topp till tå. Jag glömde ju mina nya skoöverdrag som jag köpte igår..

Corratec C-Cross

Idag kom så dagen då jag köpte mig en cykelcross. Eller i alla fall dagen då jag hämtade den cykelcross jag beställde förra helgen.

corratec-c-crossDet blev en Corratec C-Cross med full SRAM Rival-grupp, Mavic Ksyrium Equipe-hjul, shallowstyre, Racing Ralph-däck och Xpedo SPD-pedaler. Flaskstället kommer från Specialized och är i en matchande blå färg. Totalt väger den in, med pedaler och flaskställ, på 9,45 kilo vilket är drygt 150 gram mindre än vad jag trodde den skulle.

På söndag sker premiärrundan, det ser jag fram emot.

Ytterligare en söderpromenad avklarad

Självklart promenerade vi även idag, och från och med nu kommer jag sluta att blogga om det. Det är ju någonting vi tänkt göra varje dag, så det känns som att det lätt kan bli tjatigt om allt jag skriver om är våra kvällspromenader. Så, det här blir det sista.

Idag strulade också Runkeeper, som f.ö saknar en hel del funktioner i sin gratisversion och som jag inte vet om de finns i betal-appen. Och därför vågar jag inte köpa den. I alla fall så gick vi samma runda på drygt tre kilometer, och idag gick det ungefär en och en halv minut snabbare än sist.

Kvällspromenad

Idag promenerade vi igen, som vi började med i förra veckan. Målet är satt till 30 minuter per dag om jag inte tränar någonting annat. I lördags cyklade jag ju, och igår fick det bli en vilodag.

Idag tog vi en lite kortare runda, bara 20 minuter. Men det känns helt okej, för jag promenerade ungefär lika länge för bara några timmar sen – från Södra Station och hem.


Totalt har det blivit 3,5 timmars cykel och drygt 2 timmars promenad, på fyra tillfällen. Känns bra.

Gula slingan x 2

Idag var vi som vanligt ute och cyklade i skogarna runt Hellasgården. Vi tog den gula rundan två gånger och hamnade till slut på dryga två mil. Helt otroligt kort sträcka, trots att vi var ute så länge.

Men vi filmade väldigt mycket och det drar ju ut på tiden och drar ner snittfarten. Men tre och en halv timmes friluftande känns i alla fall underbart! Och det har varit en sagolik hösteftermiddag.