Jag har kommit på att jag gillar morgonen bäst för arbete. I början av varje ”termin”, efter sommarsemestern och efter vintersemestern, så är jag alltid på jobbet tidigt. Åtta eller strax innan. Då är det ingen annan på min avdelning, och då känner jag verkligen att jag får mycket gjort. Så har det varit sen jag kom tillbaka från min julledighet, och förhoppningsvis håller det sig ett par veckor till.
För efter ett tag brukar det bli så att jag inte orkar med det – kroppen säger ifrån. För det är inte alltid så att eftermiddagarna blir kortare bara för att jag är tidigt på jobbet. Ibland är det så, men inte alltid. Men oavsett hur lång eftermiddagen blir så är jag oerhört effektiv på morgonen. Jag tror det beror på en kombination av saker – det är lugnt och tyst runt mig, telefonen ringer inte och det kommer inga nya mail. Då kan man fokusera på dagens uppgift eller ta hand om eftersläpande uppgifter som har fått lite lägre prio sen tidigare.
Igår var ett sådant, tydligt, exempel. Jag hjälpte en kollega med ett par bilder. Det är någonting som legat långt ner på min priolista sedan sen höst/tidig vinter. Men igår hann jag med det, och hon blev dunderglad och jätteimpad över att jag plockade upp någonting som legat så pass länge.
Nu börjar det närma sig lunch, och jag har varit igång sen strax innan åtta idag med.