Igår var jag på stadion i Stockholm och lyssnade på Bruce Springsteen & the E Street Band. Det var åttonde eller nionde gången i mitt liv. Första gången jag såg honom var 28 maj 1999, på Parkbuhne Wuhlheide i Berlin. Sen dess har det blivit konserter i Globen, på Hovet, Ullevi och även Stockholms stadion tre gånger.

Det är ju alltid någonting magiskt med att se en artist för första gången, och det var det även den där kvällen i Berlin för tio år sen. Reunionturnén var den första sedan 80-talet med hela E Street Band. Och då hade de en färsk samlingsbox i bagaget samt en handfull Springsteenalbum där ESB inte medverkat att plocka ifrån, utöver det gigantiska låtskafferi de skapat tillsammans.

Mitt starkaste minne från den spelningen var den blytunga versionen av den annars så avskalade och melankoliska låten Youngstown från skivan The Ghost of Tom Joad. Mitt första intryck av Springsteen & co som liveband var så starkt att jag gick på både konserterna hemma i Stockholm senare samma sommar, alla tre med sina höjdpunkter och alla tre med just Youngstown som en av de absoluta höjdarögonblicken.

Sen dröjde det något år innan det blev dags igen, då var det dags för midsommarkonsert på Ullevi 2003. Jag hade biljetter till sista dagen, den som anses vara den bästa. Och jag kan inte annat än att hålla med, det var nog min absoluta favoritkonsert med Bruce Springsteen & ESB. Hela Ullevi dansade, och det var strålande väder!

Åren går och jag köar både fysiskt utanför biljettkassorna vid Globen och i telefon till Ticnet för biljetter till diverse spelningar i Globen och på Hovet och 2009 är här och det är dags för ytterligare en stor stadiumspelning med gubbrockarna. Höga förväntningar och stor glädje över att få se samma band, på samma scen, tio år senare. Och förväntningarna uppfylls, absolut. Om det råder ingen som helst tvekan. Gubbarna kan verkligen få tonåringarna, pensionärerna och alla där i mellan att dansa tillsammans. Vi hade sjukt bra sittplatser igår, sektion A, rad 8, plats 34 satt jag på. För er som kan ert stadion så vet ni att det är precis på vänster sida av scenen, lite snett framåt. Kalasplatser med andra ord.

Även denna gång var det en låt som fastnade, precis så där som Youngstown gjorde för tio år sen. Men i går så var det låten Trapped, som jag aldrig tidigare hört live. Lite monotom, syntig melodislinga som övergår i perfekt stadiumrock i refrängen. Det är inte Bruce Springsteen som skrivit låten, men det gör absolut ingenting. Den var helt perfekt.

Trapped från Vancouver, 31 mars 2008.