Idag är en sån dag man inte riktigt önskar att den fanns över huvud taget. Till att börja med hann jag inte med ens i närheten av vad jag planerade igår. Jag åkte inte och tvättade bilen och jag åkte inte och lämnade tillbaka bilen. Istället åkte jag hem och däckade i soffan.

Så, idag hade jag ju kvar bilen. Jag bestämde mig för att ta den till jobbet istället för att åka kommunalt, och så kunde jag ju tvätta den och lämna tillbaka den i kväll. Och samtidigt passa på att hämta Malin på Bromma flygplats. Smart!

Men på vägen hem fastnar jag i en bilkö och i tunneln på Klarastrandsleden så blir motorn överhettad. Det finns inget annat att göra än att göra in till kanten i en redan alldeles för smal tunnel. Där står jag med varningsblinkers på och tar upp nästan ett helt körfält och väntar på att motorn ska bli så pass kall att jag kan öppna kylaren och fylla på mer vatten. För vatten hade jag faktiskt med mig – tre liter, i colaflaskor i bakluckan. Gissningsvis stod jag där i en halvtimme och gjorde eftermiddagen sur för många bilister.

Nu dyker det upp en mc-polis med blåljus som undrar vad som hänt. Jag berättar för honom och ber honom att öppna kylarlocket. Han har nämligen handskar och långärmad polisjacka, så han riskerar inte att bränna sig om det nu visade sig att det skulle spruta varm ånga ur kylaren. Av med locket och på med nytt vatten, sen bär det iväg. Det är med andan i halsen jag kör över Centralbron, och vidare upp på Södermalm.

Precis när jag svänger av Götgatan så sticker termometern upp igen. Jag hinner precis parkera utanför porten innan den går upp på rött. Så nu står bilen på gatan, jag ligger i soffan och fyra 1,5 liters colaflaskor ligger på köksbänken i väntan på att få agera nytt kylarvatten.